Det yttersta självplågeriet.
Igår var en hemsk dag. Det var vår 2 årsdag, men det blev till skit som allt annat jag rör vid. Bråk som vanligt. Att jag inte kan hålla käften, att jag aldrig kan ge mig. Hoppas verkligen att vårt förhållande håller ett år till. Jag klarar mig inte utan dig. Är ju fan totalt handikappad när det gäller allt och mår jämt så dåligt att alla andra måste göra saker för mig.
Och så såg jag en grej nu som fick mig att bli helt ställd. Jag är inte alls sugen på att gå och äta med dig längre. Jag tappade matlusten helt, vill bara skada någon. Vem finns närmast till hands? Jag såklart. Känner mig helt tom på insidan. Vill bara gråta bort sminket jag lagt ner en halvtimme på. Varför? VARFÖR. V.A.R.F.Ö.R? De är ingen idé att hämnas, då kommer vi bara bråka. Jag kanske borde ge upp allt jag har, sälja lägenheten och flytta ut på gatan eller något. Döda dig. Det kvittar faktiskt. Jag skulle älska dimman, och endast dimman, skiter väl i om kroppen bara är ett trasigt skal. Det är ju insidan som räknas. Har ju i alla fall lite pengar, bor jag ue så har jag mer pengar att tillägna glömskan. Funderar allvarligt på att börja igen. Trodde aldrig någonsin att jag skulle överväga flykten som ett riktigt alternativ, men jag vill inte döda någon. Jag vill inte skada någon annan än mig själv.
Älkade, älskade du. Varför. bara tomma jävla ord gör så jävla ont att jag överväger DÖDEN PÅ FULLT JÄVLA ALLVAR OCH DU FATTAR NOG INTE VARFÖR JAG KOMMER VARA LEDSEN HELA DAGEN MEN JAG SKA INTE SÄGA NÅGOT FÖR JAG BORDE JU INTE VETA DET HÄR. Kan ju snacka med satan själv, han är ju kristen och epileptisk nu. Vi kan ju skriva till varandra, jag ska säga att jag tar tillbaka det där om att han var en pedofil och att han är jättesnäll osvosvosvosv så får vi se vad du säger om det.
Det blir nog ingen 3årsdag ändå. Hejdå enigheten, hej hat och blod och död och svält, kyla, uppdelandet av ägodelar, tystnaden, aldrig mer få höra av dig, aldrig mer får träffa dig och jag kommer att tänka på dig varje dag av mitt liv, det kommer jag göra, jag lovar och jag ska alltid älska dig, och endast dig. För jag har aldirg känt såhär förut, du är den enda som någonsin behandlat mig väl.
Ne nu får jag sluta innan jag börjar gråta. Kan ju inte förstöra sminkningen. Måste ju gå och käka med min älskling snart, han smsar när som helst och säger att vi ska mötas på stan, för jag kan ju inte gå ut utan smink. Har så ont i huvudet att jag nästan spyr och tårzrna bränner i ögonen. Ska bränna sönder fötterna med cigaretter istället! TJOLAHOPP, HÖRS SEN.
Och så såg jag en grej nu som fick mig att bli helt ställd. Jag är inte alls sugen på att gå och äta med dig längre. Jag tappade matlusten helt, vill bara skada någon. Vem finns närmast till hands? Jag såklart. Känner mig helt tom på insidan. Vill bara gråta bort sminket jag lagt ner en halvtimme på. Varför? VARFÖR. V.A.R.F.Ö.R? De är ingen idé att hämnas, då kommer vi bara bråka. Jag kanske borde ge upp allt jag har, sälja lägenheten och flytta ut på gatan eller något. Döda dig. Det kvittar faktiskt. Jag skulle älska dimman, och endast dimman, skiter väl i om kroppen bara är ett trasigt skal. Det är ju insidan som räknas. Har ju i alla fall lite pengar, bor jag ue så har jag mer pengar att tillägna glömskan. Funderar allvarligt på att börja igen. Trodde aldrig någonsin att jag skulle överväga flykten som ett riktigt alternativ, men jag vill inte döda någon. Jag vill inte skada någon annan än mig själv.
Älkade, älskade du. Varför. bara tomma jävla ord gör så jävla ont att jag överväger DÖDEN PÅ FULLT JÄVLA ALLVAR OCH DU FATTAR NOG INTE VARFÖR JAG KOMMER VARA LEDSEN HELA DAGEN MEN JAG SKA INTE SÄGA NÅGOT FÖR JAG BORDE JU INTE VETA DET HÄR. Kan ju snacka med satan själv, han är ju kristen och epileptisk nu. Vi kan ju skriva till varandra, jag ska säga att jag tar tillbaka det där om att han var en pedofil och att han är jättesnäll osvosvosvosv så får vi se vad du säger om det.
Det blir nog ingen 3årsdag ändå. Hejdå enigheten, hej hat och blod och död och svält, kyla, uppdelandet av ägodelar, tystnaden, aldrig mer få höra av dig, aldrig mer får träffa dig och jag kommer att tänka på dig varje dag av mitt liv, det kommer jag göra, jag lovar och jag ska alltid älska dig, och endast dig. För jag har aldirg känt såhär förut, du är den enda som någonsin behandlat mig väl.
Ne nu får jag sluta innan jag börjar gråta. Kan ju inte förstöra sminkningen. Måste ju gå och käka med min älskling snart, han smsar när som helst och säger att vi ska mötas på stan, för jag kan ju inte gå ut utan smink. Har så ont i huvudet att jag nästan spyr och tårzrna bränner i ögonen. Ska bränna sönder fötterna med cigaretter istället! TJOLAHOPP, HÖRS SEN.
Kömmentarer
Trackback
