Rewind.
Men................... neeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej.... nej.....nej.
Försvinn inte. Jag..... Tror jag. Funderar på att köpa ut sambon ur lägenheten... så får du bo här med mig.
Knakse borde köpa ut sambon och bo själv. Det känns nästan som om det vore en bra idé. Går inte att laga något här inte. Synd att jag aldrig fick träffa din pappa. Synd att du måste dö. Ja, jag är jävligt seriös. Har alltid velat döda folk. Hur fan kan ni leva med er själva, som den vidriga smutsiga ohyra ni är?
Vill gråta lite, du är så vacker. Försvinn inte. Förlåt för att jag gillar dig så mycket. Förlåt för att jag börjar lipa när jag tänker på att aldrig mer få se dig. Och för att jag inte kan lämna mitt andra liv. Det känns bara så hemskt och jag önskar att jag aldrig mött dig för då skulle jag slippa att må dåligt över detta också. Önskar att jag aldrig träffat den jag är med nu heller. Hade sluppit all smärta och all glädje och jag kanske borde be läkaren skriva ut de där fina tabletterna som fick mig att sitta stilla på en stol och hålla käften hela dagen. Ja, lobotomeringar utförs alltså fortfarnade. Kemiska sådana. Och jag älskar det. Kemikalierna är jag. De är deras förtjänst att jag ens sitter här nu. Eller att jag vissa dagar mår så bra att jag kan skapa konst och spela tvspel. Du gillar dem. Vi borde gilla varandra mer ömsesisidigt någon gång. Sa samma sak på nyår för lite mer än två år sedan, men det var tvärtom. Vad hände? Människan försvann. Jag grämde mig väl ett tag med kom över det. Kommer nog över dig med ska du se. Det enda som består är kemikalierna. PRAISE THE LAWD.
Tycker lite synd om min sambo, är orättvis nu. Älskar självklart honom mer än.... ja, någon annan kanske. Han försökte truga i mig en mazarin men jag vill inte ens titta på den. Och det med tanke på att jag bara åt en liten skål soyayoughurt med all bran och blev itvinga en banan och en slags äpplemüslibar igår. Är hungrig, såklart, men känner inte för mat. Allt smakar trist. Inte ens esspressohouse och vaniljsojalatten känns lockande. Vill bara röka på balkongen. Som jag gör just nu. Inte ens läsa en bok, bara vältra mig i självömkan och skriva att alla ska dö.
Försvinn inte. Jag..... Tror jag. Funderar på att köpa ut sambon ur lägenheten... så får du bo här med mig.
Knakse borde köpa ut sambon och bo själv. Det känns nästan som om det vore en bra idé. Går inte att laga något här inte. Synd att jag aldrig fick träffa din pappa. Synd att du måste dö. Ja, jag är jävligt seriös. Har alltid velat döda folk. Hur fan kan ni leva med er själva, som den vidriga smutsiga ohyra ni är?
Vill gråta lite, du är så vacker. Försvinn inte. Förlåt för att jag gillar dig så mycket. Förlåt för att jag börjar lipa när jag tänker på att aldrig mer få se dig. Och för att jag inte kan lämna mitt andra liv. Det känns bara så hemskt och jag önskar att jag aldrig mött dig för då skulle jag slippa att må dåligt över detta också. Önskar att jag aldrig träffat den jag är med nu heller. Hade sluppit all smärta och all glädje och jag kanske borde be läkaren skriva ut de där fina tabletterna som fick mig att sitta stilla på en stol och hålla käften hela dagen. Ja, lobotomeringar utförs alltså fortfarnade. Kemiska sådana. Och jag älskar det. Kemikalierna är jag. De är deras förtjänst att jag ens sitter här nu. Eller att jag vissa dagar mår så bra att jag kan skapa konst och spela tvspel. Du gillar dem. Vi borde gilla varandra mer ömsesisidigt någon gång. Sa samma sak på nyår för lite mer än två år sedan, men det var tvärtom. Vad hände? Människan försvann. Jag grämde mig väl ett tag med kom över det. Kommer nog över dig med ska du se. Det enda som består är kemikalierna. PRAISE THE LAWD.
Tycker lite synd om min sambo, är orättvis nu. Älskar självklart honom mer än.... ja, någon annan kanske. Han försökte truga i mig en mazarin men jag vill inte ens titta på den. Och det med tanke på att jag bara åt en liten skål soyayoughurt med all bran och blev itvinga en banan och en slags äpplemüslibar igår. Är hungrig, såklart, men känner inte för mat. Allt smakar trist. Inte ens esspressohouse och vaniljsojalatten känns lockande. Vill bara röka på balkongen. Som jag gör just nu. Inte ens läsa en bok, bara vältra mig i självömkan och skriva att alla ska dö.
Kömmentarer
Trackback
