Put to sleep

Blev visst mer drama än vad jag trodde. En vän är död. Jag vill inte skriva för mycket, vet inte om det blir följder och framförallt så har folk som inte kände henne inget med detta att göra. Det är så jävla hemskt och jag vill bara spy på folk som ska gotta sig i andras olycka, jävla gamar.

Men nu ska jag skriva till dig, fina tjej.
Fan, vad har du gjort? Jag kan inte sluta gråta. Älskade vännen, VARFÖR????? Varför du, kunde du inte ha levt lite längre, kunde vi inte ha blivit som systar som vi trodde vi skulle bli? Något av det sista du sa till mig var att vi nog skulle bli bästisar i framtiden. Men det blev ingen framtid för dig. Fina tjej, du kommer alltid vara ung. Du berättade för mig att du skulle flytta hemifrån så snart som möjligt så du kunde få en ny hund, en chinese crested och om jag lovade att aldrig berätta för någon så skulle du säga vad hon skulle heta. Och jag lovade och det löftet ska jag hålla för all framtid. Det var ett sött namn sa jag, och du blev glad och pussade mig. Jag önskar att jag kunde ha hjälpt dig mer. Jag önskar att jag inte var så dum. Jag önskar framförallt att jag skulle ha fått känna dig bättre, för fast vi bara träffats två gånger ändes det som om vi alltid känt varandra. Vi hade pratat i över ett år, visserligen, och det var tack vare dig jag blev vegan. När jag gick hem den där kvällen somnade jag lycklig, för jag hade fått en ny vän som tyckte om mig lika mycket som jag tyckte om henne, någon som förstoddt där helvetet jag lever i, någon som lever i det själv. När jag vaknade nästa morgon och smsade dig trode jag att jag gjort dig arg när du inte svarade. Sen gick det en dag, på något sätt visste jag det nästan men ville inte tro på det tills en väldigt nära vän ringde och frågade om jag visste att du inte fanns mer. Varrför gjorde du som du gjorde, visste du inte eller ville du? Jag försökte varna dig, om inte ens jag klarar det varför skulle du göra det. Men du ville inte höra. Jag vet hur det är, sötnos, jag vet mycket väl. Hur jobbigt det är, hur man vill fly och aldrig komma tillbaka. Hur man inte kan hata sig själv nog, hata svagheten och allt äckel. Hata hur fel man är, hela sin jävla existens och bara längta efter inre frid. Nu flydde du nog lite tidigare än vad du ville, men du har fått din frid nu och jag tror inte du hatar dig själv längre. Det känns lite lättare om jag tänker så. Jag hatar mig själv för att jag inte gjorde mer för dig, jag kunde ju ha gjort mer. JAG VAR JU DÄR FÖR HELVETE VARFÖR GJORDE JAG INGET!!! Jag såg ju att du inte mådde så bra men du var pigg och glad och pussade mig, trodde ju att du skulle vakna nästa morgon. Du var så fin, jag gråter när jag tänker på hur ledsen du blev när du såg mina armar, när jag berättade allt för dig. Du sa att jag inte skulle må dåligt för jag var fin. DU var fin. Du var underbar. Du var för fin för att vara sann. Och vi kommer aldrig mer ses igen. För sin skull önskar jag att jag trodde på ett liv efter döden. Men jag kan inte hur jag än försöker. Jag vill inte att hela du ska vara borta, jag VILL ju att du ska leva i något fantasiland i en annan verklighet med alla dina döda vänner och hunden du saknade så mycekt att du vägrade tala om honom, och när jag dör vill jag ju vara med dig. Men det går inte, kommer aldrig att gå.

Vill bara krama din lilla beinga kropp igen, vill säga till dig att du ska få allt du vill bara du slutar vara död!!! Jag skulle ju ge dig en teckning av hunden, jag skulle ju sova hos dig nästa vecka och vi skulle ju ut och resa i december. Varför kunde du inte leva lite till? För min och alla andra vänners skull kunde du väl ha gjort det? JAG SAKNAR DIG REDAN. Men nu har du den där friden du saknade, den du letade efter. Nu är du fågeln, och jag är kvar här och saknar dig.

Why did you have to slip away?

 

Hoppas ni förlåter mig om jag inte pallar att skriva här på ett tag. Det här är det värsta som hänt mig. Helt jävla sjukt.