Put to sleep

Tog en cigg. Väntade på att den kalla känslan du hatar att älska skulle infinna sig. Det kommer, det kommer.

När alla försök till att få lite inre frid misslyckas, när du ångrar dina synder. Synder haha. Då är det bara att gnälla lite i luren och vips så fixas fixen fixelifixfix och den femte istiden är nära, ungefär.

 

Hade nog drygfacet på i förrgår. Annars skulle väl inget ha gått fel. Kan ju ha berott på snyggfacet dock haha. Vet att jag är snyggast av alla på jorden och det kan ju göra folk lite uppretade, ang. min sexighet ofc, när deras pojkvänner glor mer på mig än på dem. Snedflinade lite överlägset mot henne och hon blev galen och drog med sig killen ut, never to be seen again. Herreguuuued lixxlixx hur mycket skit ska man behöva ta även om man behöver skt, azzå. Tjurade så intensivt över detta faktum att Fröken M ringde mig och var orolig över min mentala hälsa. Bara bra med den, sa jag, men fråga mig om min fysiska hälsa istället. Det gjorde hon och jag beskrev det så himla skojjjjsigt att hon började skrata lite. Kul att någon har kul! Haha, nä så bitter är jag inte. Bara när jag verkligen inte mår bra. Efter detta lilla missöde hittade jag någon som köpte öl åt mig. Sen hittade jag väldens hunk men han var kristen och jag var upptagen så det var dömt till att misslyckas. Vi diskuterade hur bra det är med rakat hår. Han såg lite ut som.... alltså någon som är som mig, men det var han inte så jag pratade snabbt bort det. Prata kan jag då allt. De där andra då, jag sa som så att jag inte kan era hippa omskrivnngar för saker, senast jag checkade hette det precis så som jag sare men din kvinnliga bekantskap där verkar fatta att jag inte vill ha dina jävla atarax. Efter det gick allt åt helvete HAHAHA. Sen kom Jim! Då blev kvällen räddad. Vi diskutrade ALLT. Och tog kort på varandra. Planerade. Hans kompis som jag trodde var min värsta ovän visade sig vara mycket hygglig och jag hängde med henne och hennes kille i en tax hem sen (vi bor i samma område). Fick inte gå på "EFTERFEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEST" för helvetet, fick lägga mig på marken och vänta på att bli sparkad i huvudet istället men jag sa allt att jag är "den snällaste flickvännen som finns". Gick inte hem alls. Nästa dag ägnade jag åt att försöka bli vän igen. Var är mina shoopdawoopar frågade jag mitt eget huvud. Vänta tills imorgon sa det. Och jag väntade och här sitter jag nu tackförmighejdå. Btw så sa han att jag "väl" får umgås med mina nya vänner, sa att ja, förstår att du tycker det för man får ju lite fel bild av folk när de ligger i horisontalläge i soffan och kräks på sig själva. Inte för att de gjorde det, men ändå. Då blev vi ovänner igen. Jag och min käft alltså, kan vi inte bara behärska oss ibland haha. Nejnej det kan vi inte om vi vill bli något! Först ut blir min drygbiografiska hipstersjälvbiograf om nutida mig och dåtida mig och framtida mig. Sånt säljer. Då kan jag äntligen sluta umgås med folk som säger "vaddå shitt, jag är the SHITT" och jag slipper säga "om du är shitt så vill jag ha en refund" eller "om det där skule vara kul så är en hård spark på kuken ett skratt. Vill du att jag ska skratta eller?" Var liksom inte på skojhumör. Haha. Drog någonstans sen, inte på fest, mer hem. Ja hem var det nog. Är lite blankt i skallen efter all gratisöl. ALämnade Madde ensam också tror jag. Inte coolt alls. Förlåt Madde! Det blev ändå bråk sen!

 

Filmen om mig ska ha musik av dessa musiker i sitt sondtrack:

Grandaddy, Lou Reed, Big Black (inte hiphopar'n), Miss Kittin, Prodigy, Spacemen 3, Sonic Youth, Sisters Of Mercy, Butthole Surfers och några fler. Den ska typ heta HATKYLADÖDSVARTSNÖ. och handla om att jag är fail. Eller nej, den ska heta Put your make up away. Eller nej, Depå, nej nej den ska heta "Järnhanden" Eller bara Laser. Lazer. Bill den fjärde juli haha. Något ska den ju heta i alla fall. Kan döpa den till Något. Nej nu får jag sluta. Den måste heta något kooolt, typ på engelska. Och jag ska ha hunnit ha minst 55 flickvänner och 10 pojkvänner under bokens gång. HEJDÅ.

 

 

(Jag måste börja bli seriös snart, den där reseskildringen blir aldrig av. Det blir bara vardagsskildringar ju :((( cutcut)