Put to sleep

Mår bättre nu! Efter cigg och lite musik. Återupptäckte torr-niggaballz (dvs havregryn + kakao + pärlsocker + vaniljsocker och klart att ätas. Fy fan vad gott det är. mvh totaltjävlaickeneurotypisk) och kokade lite nudlar till bra musik som jag tänker svälja ner några alimemazin med. Så jag slipper må så snurrigt i magen. Sen är jag redo för dagen. J ringde förut. Det fick mig att bli lite less handlingsförlamad, han sa att jag får smoka inne om jag har öppet och rökelse så det har jag gjort och ciggen funkar som de ska vilket är bra. Hittat en tjej som är så snygg att jag vill hon ska vara min vän haha. Hon bloggar fint också. Vågar inte snacka med henne, som alla vet är jag världens blygaste egentligen. Vågar inte närma mig folk innan jag observerat dem under en längre tid; både irl och online. Bäst är om de närmar sig mig, för även om jag kan verka dryg och ointresserad är alla av intresse när man är så dålig på att skaffa vänner som jag är. Alla mina förhållanden har skett av en slump, de flesta av de baserade på vänskaps också, och det är mycket svårt för mig att avsluta ett då jag vet att jag nog inte kan ersätta det med ett nytt bara sådär. Oftast har jag otur och får dåliga vänner, såna som ljuger och slåss. Såna som mer vill krossa mig än hjälpa mig, men det gör inte så mycket för den enda som kan få mig att krossas är jag själv. Blir bara väldigt besviken och lipar lite åt att jag lät mig luras så lätt men sen går det över och börjar om igen tills jag inte pallar mer och isolerar mig. Hade e isolerad period på nästan fyra år som ni vet, hur mycket jag än försöker ljuga för mig själv om vems fel det var så inser jag att den faktiskt var självvald för jag var fri att lämna buren om jag bara hade vågat orka lite. Men jag behövde vänner som gav mig orken att leva. Rättare sagt behövde jag väl en vän som gav mig en mening med mitt liv annat än syndabock och hatobjekt. Jag tror inte längre att jag existerar endast för att folk ska ha någon att plåga och lura, även om folk fortfarande gillar att spendera sin tid med mig på det sättet. Jag fattar faktiskt när man är en dålig vän och bara tänker på sig själv, hur fan tror ni jag klarat mig i alla år? Tror folk så att jag är så olika de jag brukade hänga med? Mina vänner brukade vara typ 20 år äldre än mig och farligt instabila. Skulle jag inte ha varit död och pank sedan länge om jag var dum nog att inte lära mig hur folk fungerar? Dumt nog råkade jag bli kär och släppte garden, och dumt nog råkade jag släppa garden igen när jag var som bräckligast. En dag fann jag att jag nog förhastat mig en smula när jag förklarat läget som säkert. Det är så trist när man jämt måste akta sig. Är så tacksam för de stunder jag slipper och bara kan lita på folk. Litar inte fullt ut på någon längre och har lovat mig själv att aldrig i hela helvetet och mer därtill ta saker för givna. Utgår från att alla vill mig illa för då blir besvikelsen inte lika stor när det visar sig vara sant. Om jag fick bestämma skulle alla vara snälla och jag den enda dumma. Det enda jag vill är att slippa bli så lurad och retad, kan folk inte lämna mig ifred så får jag lämna dem ifred. Gör jag inte det mår jag som nu och då orkar jag inte ens prata med de vänner jag vet är snälla. Nu mår jag rätt kasst så jag håller mig borta från andra som mår kasst överlag så vi inte triggar varandra. Eller jag inte blir triggad av dem. Här triggar vi oss själva. Fan vad sugen på en trigg jag blev, nu jävlar ska här triggas. (Frågan är bara vad för sorts trigg? Imorgon blire nog spritt men jag har en marmeladgodis i form av en apelsinklyfta som blir en fin liten triggilur.) Min kropp börjar bli mer normal nu (kanske beror på mat och medz men ändå haha) efter allt den fått utstå fattar jag att den lackade ur. Det är inte normalt att gå ner över 10kg på mindre än 3 veckor och förvänta sig en glad kropp. Har börjat vantrivas i den igen hahaha, det var sjukt skönt att känna sig smal jämt även om det inte varade så länge. Jag har vant mig vid att få blåmärken lättare, inte kunna sova med knäna ihop och att frysa mer. Vilket jag gillar, kan ha gått ner lite mer men eftersom jag varken har våg eller måttband (det finns ett av metall men det är inte helt 100% när man mäter mjuka, rundade saker som kroppar) så är det svårt att veta annat än att jag nu tappar byxorna även med leggings under. Är jävligt glad över det! Inte ens mina ben är helt horribla längre. Bara halvt. Tappar jag 2cm runt varje är jag nöjd men helst 5. Ska därför börja träna mer som komplement till min awesome diet ("ät vad du vill i vilka mängder du vill med lyckat resultat!" - tricket är att inte vilja äta eller inte kunna äta. Skitlätt.Bästa jag testat och jag kompåren sjelff <3) genom att promenera mer och göra situps. För er som vet hur mycket jag avskyr motion vet ni hure svårt det kommer bli för mig så wish me luck. Det enda jag verkligen saknar är mina stora tuttar, har bara b-kupa nu D: Ni som är anti min kroppsuppfattning kan önska mig lycka med att gifflan här ovanför ska börja fungera på tumblr istället <3